Alla har vi hört Taubes visa, inbjudan till Bohuslän, ”Dit tränger Skagerack med blåa kilar". En sådan kil är Byfjorden.

Byfjorden är upphovet till Uddevalla. Fjorden gav hamn för handel och fiske. Det gav oss vår stad. Den är äldre än Göteborg. Uddevalla fick sina stadsrättigheter redan 1498.

Över Uddevalla och genom Byfjorden har det exporterats och importerats mycket gods, sill, torsk, timmer, havre, kol, massa och papper och bilar. Efter andra världskriget kom Thordén och startade varvet,

Uddevallavarvet var ett riktigt storvarv. Många fick jobb på varvet. Nya familjer kom och det byggdes bostäder. Uddevalla fick nya stadsdelar. Och många nya affärer och företag kom till.

För fanns det också gott om fisk i fjorden. Fiskförsäljningen var livlig längs stadens kajer. När jag var ung på 60-talet fanns det fortfarande bra med fisk i Byfjorden.

Så är det inte längre. Fjorden är till hälften död. Hela 3 av 6 kvadratkilometer är utan syre. Under 15 meter finns nästan inget liv. På botten stinker det av svavel.

Man har infört förbud mot att fiska torsk i fjorden, Det är bra, men nästan onödigt för det finns numera mycket få torskar att fånga.

Det blev så här genom vårt sätt att göra Uddevalla bra för fartyg och varv. Det som gav vinster och förtjänster till företag och folk skadade Byfjorden.  

Man muddrade och breddade fjorden. Det krävdes stora ingrepp för att få ut fartyget Nanny 1978. Nanny var då världens största tanker med sina 499 000 ton och ett djupgående på 24 meter. Breddningarna och muddringarna gjorde att havsvattnet undan för undan tappade fart på sin väg in i fjorden. Omsättningen av vattnet blev sämre och syret försvann från stora områden.

Nu lever vi i tiden efter det vi gjorde då. Vi eller rättare sagt fjordens vatten och liv får betala priset. Men där det finns problem finns det alltid någon, eller några som försöker lösa problemet.

En forskare, professor Stigebrandt, kom på en idé. Han ville pröva om det gick att pumpa ner syre och få igång livet i fjorden. Han fick loss pengar och projektet BOX startade. Det fungerade bra. Syret kom tillbaka och med det livet, först plankton och smådjur, sedan fisk.

Statens pengar tog dock slut och då ville inte kommunen ta över kostnaderna för driften. Så pumparna stoppade och svavel fick åter ersätta syre. 

Lars-Olof Axelsson är en entreprenör som tidigare byggt hus. Ett av hans projekt är de vita husen på Sundsstrand. Han kom sedan på tanken att börja bygga i sjön. Han trodde att det kunde hjälpa  torsken om den kunde få skydd i konstgjorda rev av betong.

Det var många som var skeptiska men till slut fick han tillstånd både av länsstyrelse och kommun. Jag var landshövding då och kan intyga att det fanns tveksamhet i länsstyrelsen.

Det fungerade dock fint. Både torsk och hummer flyttade in och fick skydd. 2021 kunde Fjordtorsk göra en storsatsning. Med stöd av Havs och vattenmyndigheten, företag, Thordénstiftelsen och privatpersoner, satte man ut 64 rev. Även detta har fungerat bra. Nu 2022 finns det gott om småtorsk i och runt reven.   

Stiftelsen Byfjordens framtid vill få kommunen att sätta igång syrepumparna igen. Kommunen har beslutat att undersöka vad det kan kosta. Går man från ord till handling vore det bra.

Gav politikerna dessutom i uppdrag till Västvatten och Uddevalla Vatten, att förlänga rören med renat syrerikt vatten från reningsverket, ut i fjorden skulle Uddevalla kunna få tillbaka en frisk fjord, full med fisk.

En levande fjord borde vara värd de satsningarna.