Skarven kan hota lokal torsk. Äter ansenliga mängder”

Text: Lars Bäckström

Bohusläningen skrev om Skarvfrågan den 9 augusti. Det var under Västerhavsveckan. Frågan slogs upp stort på första sidan, under rubriken ” Skarven kan hota lokal torsk. Äter ansenliga mängder”

Tidningen fortsatte med ingressen: ”Förra året gjordes en fall studie som kom fram till att skarvarna årligen åt mellan 18 000- 44 000 torskar i Byfjorden. Men det råder oenighet bland experter om skarvens påverkan på torskbeståndet, och om fågelns utgör ett hot.

I själva artikeln av Tilda Rockiki, redovisade reportern kontakter med Lars Olof Axelsson som är en av initiativtagarna till Projekt Fjordtorsk, samt Jan Udden ornitolog från Uddevalla och Karl Lundström forskare vid Statens Lantbruksuniversitet/Lysekil.

Axelsson menade att de häckande skarvarna vid skäret Ringburen i Byfjorden utgjorde ett stort problem för torsken. Hans undersökningar pekade på att skarven kan ta mellan 18 000 och 44 000 torskar om året.  

Lars Olof Axelsson menade att det krävdes skyddsjakt på Skarv. En annan metod kunde vara att man doppade skarväggen i olja så att de inte kläcktes.

Jan Udden menade enlig tidningen att det inte enbart berodde på skarv och säl att beståndet av torsk minskat. Han ansåg att ett större problem var att det fanns födobrist i havet. Enligt honom var det försvinnande små mängder torsk som äts upp av skarven och att det inte har någon betydelse för torskens fortlevnad i Byfjorden.

Karl Lundström hade skrivit ett mejl till Bohusläningen. I mejlet skrev Lundström att skarvarna kommer till Byfjorden för att leta efter mat. Han ansåg också att det saknades tillräcklig övervakning för att kunna uttala sig om hur antalet skarvar i Byfjorden utvecklar sig över tid. Karven hel

Lundström menade att skarven helst tar mindre fisk och att torsk är vanlig i skarvens diet. Lundström fortsatte med att påpeka att det är mycket som påverkar beståndet av torsk, predation (jakt), näringsbrist, syrebrist, bifångster och illegalt fiske.

Det är bra att Bohusläningen i en stor artikel tar upp frågan om torsk och skarv i Byfjorden. Vi som levt vid fjorden vet att det har rått förbud mot allt fiske av torsk under lång tid i fjorden.  Vi begriper dock att skarven inte känner till förbudet. Vi vet också att det inte fanns någon skarv i fjorden på 60-talet. Då fanns det gott om torsk i Byfjorden. Det är ingen vetenskaplig erfarenhet, men det var så det var. 

Lundström har rätt i att det finns brist på syre i Byfjorden. Därför verkar Projekt Fjordtorsk och stiftelsen Byfjordens framtid för att kommunen ska ta på sig ett ansvar för att åter syresätta fjorden.

För några  år sedan fanns ett projekt BOX, under ledning av professor Anders Stigebrandt från Göteborgs Universitet. De arbetade för att syresätta fjorden. Det skedde genom pump på en flotte försåg bottenvattnet med syre.

Det fungerade bra, men sedan tog pengarna slut. Vi hoppas att kommunen ska vara villig att finansiera en återstart av syrepumpen.

Ett annat sätt kan vara att kommunen ger i uppdrag till reningsverket, att verkets renade syrerika  vatten ska släppas ut en bit ut i fjorden. Det skulle också bidra till mer liv i fjorden.

Det kan vara sant att skarven inte är enda orsaken till att torsken har det svårt i Byfjorden. Men läget för torsken i Byfjorden är så dåligt att vi nog måste göra allt för att torsken ska komma tillbaka och bli bärkraftig.