Forskningen visar att högre temperaturer ökar den fysiologiska belastningen på atlanttorsken. Men 15-17 grader Celcius är inte en skarp gräns där torsken plötsligt går från att må bra till att inte klara sig. Det är bättre att se intervallet som ett område där temperatures betydelse blir allt tydligare - särskilt om syrehalten samtidigt är låg.

En kallvattensfisk med olika lokala anpasslingar

Atlanttorsken (Gadus morhua) är i grunden en kallvattenfisk. Den förekommer över ett stort geografiskt område och olika bestånd är anpassade till något olika temperaturförhållanden. Därför går det inte att ange en enda optimal eller kritisk temperatur som gäller för all torsk.

Forskningen visar ändå ett tydligt mönster: när temperaturen stiger mot 15–17 °C börjar förhållandena bli mindre gynnsamma. Vid ännu högre temperaturer blir effekterna allt tydligare.

Varmare vatten ökar torskens energibehov

Torsken är växelvarm. Kroppstemperaturen följer alltså i stort sett det omgivande vattnets temperatur. När vattnet blir varmare ökar fiskens ämnesomsättning och därmed också behovet av energi och syre.

I det tidigare sammanställda forskningsunderlaget illustreras detta med laboratoriemätningar där syreförbrukningen hos vilande torsk stiger kraftigt mellan 5 och 15 °C.

Det skapar ett grundläggande problem. Ju varmare vattnet blir, desto mer syre behöver torsken. Samtidigt kan varmt vatten innehålla mindre löst syre än kallt vatten.

Fisken kan alltså hamna i en situation där kroppen kräver mer syre samtidigt som den omgivande miljön erbjuder mindre.

Vad händer omkring 15-17 grader?

Det är här det är viktigt att skilja mellan stress och överlevnad. En temperatur på 15–17 °C innebär inte att torsken dör eller ens att den omedelbart blir sjuk. Torsk kan under begränsad tid klara betydligt högre temperaturer. Däremot visar både laboratorieförsök och studier av torsk i naturen att fiskens förutsättningar successivt förändras när temperaturen stiger.

Fältstudier från Skagerrak visar exempelvis att torsken förändrar sitt beteende när ytvattnet blir varmt. Under sommaren söker den sig djupare när yttemperaturen ökar, och när temperaturen överstiger omkring 15 °C begränsas de normala vertikala förflyttningarna till djupare och kallare vatten.

Vid ytterligare uppvärmning blir effekterna tydligare. I ett kontrollerat försök där temperaturen höjdes successivt minskade torskens födointag med ungefär 50 procent mellan 17 och 18 °C. Vid omkring 21 °C upphörde födointaget helt. Samtidigt är det viktigt att notera att fiskarna kunde överleva kortvarig exponering för temperaturer upp mot 20 °C.

Det visar varför det blir missvisande att säga att ”17 grader är dödligt för torsk”. Det är det inte.

En bättre beskrivning är:

Omkring 15–17 °C börjar temperaturen bli en allt viktigare begränsande faktor för torsken. Vid 17–18 °C kan påverkan på bland annat födointag och energibalans bli betydande, och vid temperaturer omkring 20 °C och däröver blir förhållandena mycket ogynnsamma.

Temperaturen är bara halva problemet

För kusttorsken är det inte alltid den höga temperaturen i sig som är det största problemet. Det avgörande kan vara kombinationen av varmt vatten och låg syrehalt.

Torsken har i princip en möjlighet att hantera varmt ytvatten: den kan simma djupare, där vattnet normalt är kallare. Men vad händer om djupvattnet samtidigt har låg syrehalt?

Då uppstår en situation där torsken tvingas välja mellan två dåliga alternativ: I ytvattnet är det för varmt – i djupvattnet finns det för lite syre.

Det användbara livsutrymmet pressas då samman. Fenomenet brukar beskrivas som habitat compression eller habitat squeeze. Just samspelet mellan temperatur och syre är därför viktigare än att diskutera en enda ”kritisk temperatur”. 

Under varma sommarperioder kan de övre vattenlagren nå temperaturer som är mindre gynnsamma för torsk. Om djupvattnet samtidigt är syrefattigt försvinner möjligheten för fisken att söka sig ned till kallare vatten. Ett syrerikare djupvatten förändrar situationen.

Dessutom födosöker småtorsken i grunda näringsrika vatten med eller utan ålgräs; det är A och O för att den snabbt ska kunna växa till sig och stå emot predatorer. Småtorsk som vid högre vattentemperaturer följer de vuxna fiskarna ner mot kallare djup slutar växa.

Slutsats

Det finns alltså gott vetenskapligt stöd för att torsk påverkas negativt när temperaturen stiger över ungefär 15–17 °C, men temperaturintervallet bör inte betraktas som en absolut biologisk gräns.

Torsk kan överleva betydligt högre temperaturer under kortare perioder. Frågan är snarare hur väl fisken kan äta, växa, vara aktiv och långsiktigt upprätthålla sin energibalans.

För kustmiljöer som Byfjorden är dessutom kombinationen av temperatur och syre helt central. När ytvattnet blir varmt behöver torsken tillgång till kallare djupvatten. Om detta djupvatten är syrefattigt begränsas livsutrymmet från två håll.

Därför kan god syretillgång i Byfjordens djupvatten vara viktig för torsken även om vi inte kan påverka vattentemperaturen. Ett syrerikt djupvatten ger fisken möjlighet att söka sig till kallare vatten när ytvattnet blir för varmt.

Vetenskapliga källor och vidare läsning

1. Torskens beteende vid stigande vattentemperatur

Freitas, C., Olsen, E. M., Moland, E., Ciannelli, L. & Knutsen, H. (2015). Behavioral responses of Atlantic cod to sea temperature changes. Ecology and Evolution, 5(10), 2070–2083.
DOI: 10.1002/ece3.1496

Fältstudie från norska Skagerrakkusten som visar att torsk söker sig djupare när ytvattnet blir varmare. När yttemperaturen översteg omkring 15 °C begränsades de vertikala förflyttningarna till djupare vatten. Studien stöder artikelns resonemang om förändrat beteende, men anger inte en allmän temperaturgräns för överlevnad.

2. Födointag och tolerans för höga temperaturer

Zanuzzo, F. S., Bailey, J. A., Garber, A. F. & Gamperl, A. K. (2019). The acute and incremental thermal tolerance of Atlantic cod (Gadus morhua) families under normoxia and mild hypoxia. Comparative Biochemistry and Physiology Part A: Molecular & Integrative Physiology, 233, 30–38.
DOI: 10.1016/j.cbpa.2019.03.020

Laboratoriestudie där födointaget minskade med ungefär 50 procent mellan 17 och 18 °C och upphörde vid omkring 21 °C under successiv uppvärmning. Resultaten gäller försöksförhållandena och ska inte tolkas som fasta temperaturgränser för alla torskbestånd.

3. Temperatur, syrebehov och ämnesomsättning

Schurmann, H. & Steffensen, J. F. (1997). Effects of temperature, hypoxia and activity on the metabolism of juvenile Atlantic cod. Journal of Fish Biology, 50(6), 1166–1180.
DOI: 10.1111/j.1095-8649.1997.tb01645.x

Studien undersöker ung torsk vid 5, 10 och 15 °C. Syreförbrukningen i vila ökade med temperaturen, liksom den lägsta syremättnad vid vilken fisken kunde upprätthålla sin basala ämnesomsättning. Den stöder beskrivningen av samspelet mellan temperatur och syretillgång.

4. Syrebrist som begränsning för torsk

Chabot, D. & Claireaux, G. (2008). Environmental hypoxia as a metabolic constraint on fish: The case of Atlantic cod, Gadus morhua. Marine Pollution Bulletin, 57(6–12), 287–294.
DOI: 10.1016/j.marpolbul.2008.04.001

Forskningsöversikt om hur syrebrist begränsar torskens ämnesomsättning och utrymme för energikrävande funktioner. Den ger bakgrund till artikelns resonemang om varför kallare vatten måste ha tillräcklig syrehalt för att fungera som ett användbart livsutrymme.

5. Skillnader mellan kust- och havslevande torsk

Perry, D., Tamarit, E., Sundell, E., Axelsson, M., Bergman, S., Gräns, A., Gullström, M., Sturve, J. & Wennhage, H. (2024). Physiological responses of Atlantic cod to climate change indicate that coastal ecotypes may be better adapted to tolerate ocean stressors. Scientific Reports, 14, artikel 12896.
DOI: 10.1038/s41598-024-62700-0

Experiment med ung torsk från svenska västkusten som undersöker uppvärmning, försurning och minskad salthalt. Resultaten visar skillnader i fysiologiska reaktioner mellan ekotyper, framför allt vid minskad salthalt och kombinerad miljöpåverkan. Studien stöder att torskens känslighet kan variera, men visar inte att kusttorsk generellt tål alla former av miljöstress bättre.

Tolkning av forskningsunderlaget

Studierna visar tillsammans att temperatur, syretillgång och fiskens egenskaper påverkar torskens beteende och fysiologi. Intervallet 15–17 °C bör därför inte beskrivas som en universell biologisk gräns.

Resonemanget om Byfjorden är en tillämpning av dessa forskningsresultat: om kallare djupvatten får tillräcklig syrehalt kan det ge torsken större tillgång till lämpliga livsmiljöer. Den faktiska effekten i Byfjorden behöver bedömas med lokala mätningar av temperatur, syre och fiskens förekomst.

Faktagranskad av Stefan Edman. Version 2026-09-16