Text: Lars Bäckström Bohusläningen skrev om Skarvfrågan den 9 augusti. Det var under Västerhavsveckan. Frågan slogs upp stort på första sidan, under rubriken ” Skarven kan hota lokal torsk. Äter ansenliga mängder” Tidningen fortsatte med ingressen: ”Förra året gjordes en fall studie som kom fram till att skarvarna årligen åt mellan 18 000- 44 000 torskar i Byfjorden. Men det råder oenighet bland experter om skarvens påverkan på torskbeståndet, och om fågelns utgör ett hot. I själva artikeln av Tilda Rockiki, redovisade reportern kontakter med Lars Olof Axelsson som är en av initiativtagarna till Projekt Fjordtorsk, samt Jan Udden ornitolog från Uddevalla och Karl Lundström forskare vid Statens Lantbruksuniversitet/Lysekil. Axelsson menade att de häckande skarvarna vid skäret Ringburen i Byfjorden utgjorde ett stort problem för torsken. Hans undersökningar pekade på att skarven kan ta mellan 18 000 och 44 000 torskar om året. Lars Olof Axelsson menade att det krävdes skyddsjakt på Skarv

Här skriver Lars Bäckström om tillståndet i Byfjorden. med rubriken "En levande havs- och fjordmiljö är alltid värda pengarna". Alla har vi hört Taubes visa, inbjudan till Bohuslän, ”Dit tränger Skagerack med blåa kilar". En sådan kil är Byfjorden. Byfjorden är upphovet till Uddevalla. Fjorden gav hamn för handel och fiske. Det gav oss vår stad. Den är äldre än Göteborg. Uddevalla fick sina stadsrättigheter redan 1498. Över Uddevalla och genom Byfjorden har det exporterats och importerats mycket gods, sill, torsk, timmer, havre, kol, massa och papper och bilar. Efter andra världskriget kom Thordén och startade varvet, Uddevallavarvet var ett riktigt storvarv. Många fick jobb på varvet. Nya familjer kom och det byggdes bostäder. Uddevalla fick nya stadsdelar. Och många nya affärer och företag kom till. För fanns det också gott om fisk i fjorden. Fiskförsäljningen var livlig längs stadens kajer. När jag var ung på 60-talet fanns det fortfarande bra med fisk i Byfjorden. Så är det inte lä